torsdag 5 januari 2012

Det sista steget......

Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du att någon vid din sida säger: "Nu har hon lämnat oss".

Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon lika stor och vacker som när hon låg vid stranden! Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.


Saknar dig mer och mer för varje dag som går. Där jag är i livet just nu hade jag velat att du hade kunnat vara här och dela det med mig. Hus, barn och en underbar familj. Det som betyder mest i livet. Du gjorde allt för oss och jag skulle göra allt för att du skulle komma tillbaka. Att få höra din röst igen, det var så länge sen nu. Att få höra att allt kommer att bli bra. En mors ord och råd gör så mycket. Alltid när man hade bekymmer eller vad som helst så visste jag vem jag skulle ringa och prata med. Du fick en alltid att må bra, fast du själv kanske inte mådde så bra jämt. Du tänkte jämt på att alla andra skulle må bra, du slet dag in och dag ut. Vad fick du för det? Ta vara på det ni har man vet aldrig när det försvinner. 
 Rip 10/4-09

2 kommentarer:

  1. Nu grät jag en skvätt. Livet är så otroligt orättvist!

    SvaraRadera
  2. Det var verkligen otroligt fint skrivit och jag blev väldigt berörd. Ni är väldigt lika :)

    SvaraRadera